Creative Gathering

jag har inte tagit någon av bilderna,

och jag vet faktikst inte längre vilka som tagit dem

men tusen tack!

Verkligheten – De Fyra Elementen

Innan något kunde existera var allt ett tomrum.
Allt var ingenting, och ingenting var allt som fanns.
Ur tomrummets mittpunkt föddes ett ljud och ljudets vibration fyllde tomrummet.
Denna vibration födde universum.
Vibrationen hade fyra barn som kom in i denna värld i dess första ögonblick.
De hette Eld, Jord, Vatten och Luft.
De vaggades ut från mittpunkten i varsin riktning på födelsens vågor.
De växte upp och bildade egna riken, helt ovetandes om varandra.
De tog med sig planeter, solar, månar och moln in till denna värld, och fyllde sina riken med dem.
Tids nog korsades syskonens omloppsbanor och det blev en våldsam kollision.
Alla beskyllde varandra. Deras puls började slå kraftigare och kraftigare, deras vrål blev skärandes och brännandes, till slut var de omgärdade och uppslukade av branden som deras ilska hade tänt.
Elden runt om dem brändes mer och mer, och deras egen puls höll nu på att slå sönder dem inifrån. Värst drabbad var deras bror Elden…
Alla insåg nu sitt misstag när de såg hur hans kropp höll på att vittra sönder av vrede.
Insikten fick deras dånande puls att slå genom huden och vidare ut från kroppen.
De båda systrarna slängde sig över Elden och höll hårt om honom, efter dem kom Luften som omfamnade alla tre. Tillsammans drog de pulsen ur Elden, och med en kraftig vibration skickade de en enad puls genom alla fyra.
För första gången sen födseln slog syskonen med en enad puls i en kropp, en helhet.
I deras förening hade platsen som förut omgav dem nu pressats ihop mellan dem.
Ju starkare deras vibration blev desto mer pressades mellanrummet ihop.
Till slut var de så sammanvävda att det som förut var deras mellanrum nu hade utvecklats till ett frö mellan dem.
Luften fann fröet, han gav det till Jorden som tog hand om det i sin stora famn.
Vattnet matade det och Elden höll det sällskap i underjorden.
Ur fröet växte ett litet träd, trädet fortsatte växa tills dess krona omslöt hela Jorden.
När trädet sen fick egna frön lät det sin energi droppa längs grenarna som koda och samlas runt fröna i form av frukter, som sen följde med fröna ner till Jorden.
Hon tog hand om trädets frön precis som hon tagit hand om det första.
Frukterna gav henne energi att ta hand om fröna, som lånade den för att växa, för att sen göra nya frukter som den gav till Jorden.
Så startade den livsspiral som än idag omsluter de fyra syskonen och alla deras barn.

Verkligheten – Liv & Död

 
När Jorden satt med Urfröet i sin famn fick hon besök av en kvinna som hade rest långt och länge för att kunna träffa henne.
Hon kände igen kvinnan, de hade träffats förut, för längesen.
Förr i tiden reste kvinnan och hennes man runt bland syskonens riken och besökte dem varje gång ett kropp skulle komma in i världen.
Det var just därför hon kommit denna gången med.
Kvinnan som hade kommit, hette Livet och hennes man som hon reste med var Döden.
De är båda från en annan tid och plats, innan och bortom detta universum.
De kom in i denna värld med de nyfödda syskonen genom porten från deras värld. Ända sen universums födelse har de tagit hand om barnen här, varje gång ett nytt skal kom till världen reste de dit för att ge det liv.
När skalet inte längre kunde hålla lågan brinnande kom Döden och hämtade barnet
för att sen ge den till Livet som hittar ett nytt skal.
Så cirkulerar barnen oavbrutet från Livet till Döden, och skalen rör sig i en oavbruten cirkel mellan underjorden och ovanjorden.
Paret, som hade sett och varit med om mycket under sina resor, berättade för Jorden redan innan trädet hade börjat växa om spiralen som skulle födas ur detta första frö.
När trädet sen växte upp och började få egna frön kom paret tillbaka.
De skulle nu börja besöka Jorden så ofta att de beslöt sig för att för första gången slå sig ner i den nya världen, och det gjorde de i Urträdet. Det kom att bli de som tog hand om porten vid Urträdets rötter. På en sidan porten är trädet där de gamla krafterna bor, och på andra sidan bor syskonen med barnen.
Varje gång Jorden hade hämtat nya frön att ta hand om kom Livet ner för att möta henne.
Barnen kan inte röra sig utanför trädet utan sina skal, så Livet bär ner dem för stammen i sin egen kropp. Med sin puls och Vattnets hjälp sköljer hon dem ur sig och in i skalet.
I sina nya kroppar är barnet hemma i denna värld, och Livet återvänder upp till kronan.
Skalen som består av alla fyra syskonen klarar sig bara en viss tid på ytan innan det måste tillbaka till Jorden för att förnyas.
När den stunden är kommen blir själen fri och mottaglig för Döden.
Han kommer upp från Urträdets rötter och går fram till det väntande barnet.
Som tack till skalet och dess moder Jord för att de tagit hand om hans barn under tiden på ytan lägger han fram en gåva som skalet ska ta med sig när det återvänt.
Därefter strör han jord över kroppen som ett första steg i dess vandring tillbaka till underjorden. Jorden är hämtad mellan Urträdets rötter och kommer att hjälpa skalet hem genom den kolsvarta underjorden.
Sedan tänder han sin pipa, gjord av en rot från Urträdet och i den bränner han torkade blad från dess krona.
Han blåser röken över kroppen för att visa barnet vägen ut ur sin farkost, sitt skal.
Likt stjärnorna en klar natt kan barnet följa röken ut ur sin kropp in i Döden. Tillsammans går de genom Jorden till den underjordiska floden som leder till Urträdets rötter. Rötterna absorberar barnen och tar dem till kronan där Livet väntar på dem.

Verkligheten – Sol & Måne

Solen och Månen är båda från tiden då de fyra syskonen levde frånskilt i sina egna riken.
Från var sitt håll kunde de sen se syskonens förening och känna dess puls växa starkare.
När en eld tänds kan alla runt omkring se röken,
ju fler som ansluter sig desto starkare pulserar den, och desto mer kan den spridas.
Båda två såg röken och startade sin resa för att ansluta sig till dess eld.
De möttes på vägen och fortsatte tillsammans mot sitt gemensamma mål.
När de kom fram fick de ett varmt välkomnande av syskonen, de hade inte träffat någon från sina riken sen de lämnat dem för att förenas med varandra.
I början levde de båda tillsammans som kringresande i trakterna kring syskonen, men i takt med att Urträdets grenar sträckte sig längre och längre ut tog paret sig djupare och djupare in bland dem. Det skulle bli denna himmlaskog som blev deras nya hem.
De unga paret hade båda olika sätt att ta sig fram på i den gigantiska kronan, med tiden märkte de att deras fotsteg tillsammans skapade en rytm. Det föll sig naturligt att deras gång utvecklades till en dans, en dans som skulle skapa dag och natt.
Det var deras stampande fötter som fick Urträdets allra första frukter att falla till marken. Fröna växte upp som Urträdets första barn, och det var deras eldar som stärkte vibrationerna så mycket att livet blev möjligt för kommande generationer.
Parets rytm kunde höras i hela himmlaskogen, ner till Jorden och genom underjorden.
Deras puls gick genom alla barnen och de började sakta att leva sina liv efter den.
När Solens fötter stampar på grenarna ovanför dem strömmar hans intensiva rytmer rakt igenom deras kroppar, han puls stärker deras eld och fyller deras kroppar med energi.
När grenarna skymmer hans rytmer kan barnen vila sig i skuggan och njuta av Månens dans för en stund.
Solen som är född ur Elden kan dansa sin soldans in i oändligheten, men om barnens skal fylls med bara eld tar den över hela kroppen, och den slutar inte brinna förrän det inte finns mer att bränna.
Men innan dess har han redan dansat vidare och Månen kommit fram.
När hon kommer dansades i kronan högt ovanför dem kyler hennes fötters rytm marken och barnens skal, och balanserade deras eldar. Svävandes som en dimma tar hon sig fram från gren till gren medans barnen vilar sina kroppar.
Hennes dans skapade natten, som gav alla en chans att vila.
Då och då skuggas hon av trädets grenar, då kunde Solens puls tränga fram genom lövverket och väcka barnen för en liten stund innan Månen åter kom fram.
De en gång nya grannarna hade nu blivit en självklar del av allas liv.
Deras dans hade gett dem en balans de inte var medvetna om att de saknade.

Verkligheten – Årstiderna

De boende i Urträdet är från tre olika generationer.
De äldsta är Liv och Död, ingen kan säga hur gamla de är, ingen har gått dem med mellan världarna.
Nästa generation i trädet är Sol och Måne. De är från generationen innan elementens förening, på den tiden då allt var uppdelat i skilda riken.
Den yngsta generationen i Urträdet är de fyra systrarna; Våren, Sommaren, Hösten och Vintern.
De föddes ur trädet och togs omhand av Solen och Månen.
Våren, som är den yngsta, lärde sig måndansen av sin mor först. Men för lång tid av de kyliga rytmerna gör henne kall och stel, då tar hon sig över kronan till Solen, och hans intensiva och värmande rytmer.
Hennes storasyster, Sommaren, har alltid varit med sin far, deras fötter stampar tillsammans en rytm vars vibrationer slungas ut ur dem som en brinnande eld.
Sommarens storasyster, Höst, brukar också dansa med de båda. Men likt Våren hittar hon sina egna stigar i kronan när hon dansar från Solen till Månen för att hålla sin puls balanserad.
Vintern är som Sommaren, men alltid på andra sidan stammen. Hon och månen svävar mellan grenarna och omger sig av vibrationer likt en dimma.
När systrarna blev äldre gick de ner för stammen och ut på Jorden för att sprida vibrationerna.
Våren var först nere. I sin ensamhet utvecklade hon sin egen dans.
Som en morgondimma svävar hon lugnt och ensamt över marken.
Med en mjuk puls väcker hon alla sovande barn och förbereder dem för Sommaren som snart kommer.
Runt om på Jorden välkomnar barnen henne. De har gjort nydagsträd för att fira hennes gryningsdans och hennes värmande puls.
I Nydagsträdet hänger de upp sina önskningar för den nya dagen och visar sin tacksamhet för gårdagen.
När Solen kommer närmre högt uppe bland grenarna kommer också Sommaren dansandes på horisonten. Hon och Våren tar en gemensam soldans innan Våren fortsätter vidare,
hon håller sig alltid lika nära sin mamma som sin pappa.
Sommaren stampar rytmen mer och mer intensivt. Alla barnen möts där hon kommer,
hennes värmande puls fyller dem med en eld som ger energi åt hela deras kropp.
Hon dansar fram över hela Jorden, alltid under sin far högt uppe bland grenarna.
Tillsammans gör deras soldans en enorm våg av liv som ständigt förnyar allt levande.
När Solen har kommit en bit bort i kronan kommer Hösten.
Hennes rytm påminner om Vårens, men precis som de två andra systrarna, så är deras dans alltid på andra sidan stammen.
Hennes steg gör en lugnare rytm, som låter barnen svalka sig, och framför allt hjälper dem bevara sin eld genom Vinterns och Månens dans.
Höstens rytm hjälper barnen att hitta sin plats under Vinterns dans.
När Solen är helt borta börjar Månen komma fram på andra sidan, och med henne kommer Vintern.
De båda systrarna inleder måndansen, sen ger sig Hösten av, vidare mot Solen.
De flesta barnen sover medans Vintern svävar fram mellan dem.
Hon ser till att deras eld är stark nog att värma dem under natten, och att alla vilar inför nästa dag.
Efter en lång natt kommer Våren tillbaka.
Tillsammans gör systrarna en måndans bland de nyvakna barnen
innan det är dags för Vintern att fortsätter vidare.
Och så startar Våren ännu dag…