Verkligheten – Sol & Måne

Solen och Månen är båda från tiden då de fyra syskonen levde frånskilt i sina egna riken.
Från var sitt håll kunde de sen se syskonens förening och känna dess puls växa starkare.
När en eld tänds kan alla runt omkring se röken,
ju fler som ansluter sig desto starkare pulserar den, och desto mer kan den spridas.
Båda två såg röken och startade sin resa för att ansluta sig till dess eld.
De möttes på vägen och fortsatte tillsammans mot sitt gemensamma mål.
När de kom fram fick de ett varmt välkomnande av syskonen, de hade inte träffat någon från sina riken sen de lämnat dem för att förenas med varandra.
I början levde de båda tillsammans som kringresande i trakterna kring syskonen, men i takt med att Urträdets grenar sträckte sig längre och längre ut tog paret sig djupare och djupare in bland dem. Det skulle bli denna himmlaskog som blev deras nya hem.
De unga paret hade båda olika sätt att ta sig fram på i den gigantiska kronan, med tiden märkte de att deras fotsteg tillsammans skapade en rytm. Det föll sig naturligt att deras gång utvecklades till en dans, en dans som skulle skapa dag och natt.
Det var deras stampande fötter som fick Urträdets allra första frukter att falla till marken. Fröna växte upp som Urträdets första barn, och det var deras eldar som stärkte vibrationerna så mycket att livet blev möjligt för kommande generationer.
Parets rytm kunde höras i hela himmlaskogen, ner till Jorden och genom underjorden.
Deras puls gick genom alla barnen och de började sakta att leva sina liv efter den.
När Solens fötter stampar på grenarna ovanför dem strömmar hans intensiva rytmer rakt igenom deras kroppar, han puls stärker deras eld och fyller deras kroppar med energi.
När grenarna skymmer hans rytmer kan barnen vila sig i skuggan och njuta av Månens dans för en stund.
Solen som är född ur Elden kan dansa sin soldans in i oändligheten, men om barnens skal fylls med bara eld tar den över hela kroppen, och den slutar inte brinna förrän det inte finns mer att bränna.
Men innan dess har han redan dansat vidare och Månen kommit fram.
När hon kommer dansades i kronan högt ovanför dem kyler hennes fötters rytm marken och barnens skal, och balanserade deras eldar. Svävandes som en dimma tar hon sig fram från gren till gren medans barnen vilar sina kroppar.
Hennes dans skapade natten, som gav alla en chans att vila.
Då och då skuggas hon av trädets grenar, då kunde Solens puls tränga fram genom lövverket och väcka barnen för en liten stund innan Månen åter kom fram.
De en gång nya grannarna hade nu blivit en självklar del av allas liv.
Deras dans hade gett dem en balans de inte var medvetna om att de saknade.
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s